Part of
Tsangnyön Herukas sånger innehåller en komplett översättning av den tibetanske yogin Tsangnyön Herukas (1452–1507) religiösa poesi, samt en kort översikt över denna poesi skriven av en lärjunge till Tsangnyön. Dessa bägge texter sammanställdes och trycktes år 1508 av en grupp lärjungar som ville uttrycka sin vördnad inför sin framlidne mästare genom att göra hans insikter tillgängliga för eftervärlden. Vid sidan av dessa översättningar innehåller boken en utförlig inledning, ett appendix om den tibetanska buddhismen, en omfattande ordlista med förklaringar av de ord och termer som förekommer i sångerna, samt en genomgripande notapparat och bibliografi.
Eftersom sångerna fram till nu endast har funnits bevarade i gamla tibetanska blocktryck är denna svenska översättning unik.
I dag är Tsangnyön framför allt känd för att ha sammanställt och tryckt Milarepas (1040–1123) livshistoria och sångsamling. Dessa bägge verk tillhör världslitteraturens klassiker och har översatts till en mängd olika språk. Tsangnyön är således en av Tibets främsta författare och diktare. Tsangnyön är också känd för att ha varit en av Tibets mest välkända ”heliga dårar”. I likhet med några andra färgstarka mästare av detta slag utmanade han makthavare och lärda munkar genom sitt egendomliga och till synes galna uppförande.
Tsangnyöns livshistoria och sånger kom efter hand att glömmas bort och har förblivit okända för de flesta, även för tibetaner. Sångerna ger oss en unik inblick i de kringvandrande yogiernas liv, lära och budskap. Vid sidan av detta ger de oss en bild av Tibet innan Dalai lamorna började styra landet på 1600-talet. De har dessutom ett allmänmänskligt budskap som gör dem tidlösa och aktuella.
***
The core of the book is a complete annotated translation of the collected ‘religious poetry’ (Tibetan: mgur) of the Tibetan yogin Tsangnyön Heruka (gTsang smyon Heruka, 1452–1507). The book also contains a translation of a short ‘catalogue’ (dkar chag) of Tsangnyön’s poetry/songs. These two texts were compiled and printed in 1508 by a group of disciples who wanted to express their devotion to their recently deceased master, and make his insights available for others. The Songs of Tsangnyön Heruka begins with an extensive scholarly introduction to Tsangnyön and his songs, providing the reader with a context to the translations. Following the two translated texts, is an appendix introducing Tibetan Buddhism to the general reader, then comes a glossary explaining some of the key terms used in the songs, and finally some back matters, i.e. end notes and bibliographies.
Nowadays, Tsangnyön Heruka is mainly known for having written and printed the ‘life story’ (rnam thar) and ‘song collection’ (mgur ’bum) of the famous poet-saint Milarepa (1040–1123). However, Tsangnyön is not only one of Tibet’s foremost authors and poets, he is also one of the best known ‘holy madmen’ (smyon pa) of Tibet. These colourful figures challenged powerful leaders and monks with their peculiar and seemingly crazy ways.
In sharp contrast to Milarepa’s life story and songs, Tsangnyön’s were gradually forgotten. Tsangnyön’s songs provide us with a fascinating and direct insight into the lifestyle, teachings, and message of the wandering yogins. Moreover, they give us an idea of how it was in Tibet before the Fifth Dalai Lama came to power in the mid-17th century. However, the songs have a direct, down-to-earth, and human message, making them timeless and relevant also for people living in another time and culture.
These songs have never been translated to any language, and they have never been studied thoroughly before.
Detaljerad information
De allra flesta har erfarenhet av att städa. Vissa städar som yrke, de flesta städar sitt hem, åt sina gamla föräldrar eller andra släktingar. Att ha ett städat hem är förknippat med både respektabilitet och status. Utförandet av själva sysslan – vare sig det gäller att ta hand om andras eller sin egen smuts – har däremot påfallande låg status, vilket tenderar att smitta personen som måste befatta sig med den. På så sätt genomsyras städning av makthierarkier kodade av bland annat genus, klass, sexualitet och ras.
Trots att städning aktiverar en rad politiskt och existentiellt brännbara frågor är den märkligt frånvarande inom forskningen, något som denna bok vill råda bot på. Utgångspunkten är antropologisk och materialet består av intervjuer med människor i samtidens Sverige om deras städvanor och upplevelser av att hålla rent omkring sig. Boken kretsar kring frågor om städning som kulturell symbol, kroppslig praktik, temporalitet och uttryck för omsorg om det förfallna. Genom att undersöka vad städning betyder i människors liv - hur den upplevs, organiseras och fördelas i vardagen – diskuteras hur det kommer sig att en så central del av våra liv som det materiella omsorgsarbetet är så lågt värderat i samhället.
***
Cleaning is central to all societies. It is an experience shared by almost everyone. A clean home is related to both respectability and status. The mere execution of the deed – whether it concerns taking care of other peoples’ dirt or ones’ own – ranks, however, strikingly low, contaminating everyone who has to perform it. Therefore, cleaning is permeated by hierarchies of for instance gender, class, sexuality and race.
Even though cleaning activates several existential and politically burning questions, it is surprisingly non-existing in research. The point of departure for this study is anthropological, and the material is a number of interviews with Swedes of today about their habits and experiences of cleaning. In focus are questions of cleaning as a cultural symbol, a bodily practice, temporality, and as an expression of taking care of decay. By investigating the meaning of what cleaning means to people – how it is experienced, organized, and distributed in everyday life – I want to discuss how such a central part of our existence is regarded as something that lacks value.
Detaljerad information
1900-talet sägs ibland vara familjejordbrukets århundrade. Trots att landsbygden förändrades i grunden framställs ofta själva bondefamiljen – bestående av man, hustru och barn – som intakt. Alla jordbruk drevs dock inte av familjer av den traditionella sorten. Ett alternativ var att två eller flera av barnen tillsammans övertog gården, fortsatte bo ihop och förblev ogifta. Men hur vanliga var sådana syskonjordbruk? Hur fungerade de och vilka var motiven bakom syskonens levnadsval?
Med hjälp av hushållsanalyser, statliga utredningar och intervjuer tecknar historikern Martin Dackling i Istället för äktenskap för första gången historien om syskonjordbruken. Han visar att de varken var ovanliga eller utgjorde kvarlevor från ett äldre bondesamhälle. Från att tidigare knappt ha existerat blev det från slutet av 1800-talet allt vanligare att bröder och systrar drev gårdar ihop och under 1930- och 1940-talet var de ett mycket vanligt inslag på svensk landsbygd. Efter 1950 blev de dock successivt allt ovanligare. I boken förs en diskussion om varför syskonjordbruken uppstod och Dackling pekar både på kulturella, sociala och ekonomiska delförklaringar. En viktig omständighet var också att de flesta syskonen förblev ogifta. Kärleksrelationer saknades inte, men giftermål var svårt att kombinera med flera hemmaboende syskon. Kärleks- och syskonrelationerna stod i ett komplicerat förhållande till varandra och på många gårdar blev syskonjordbruk ett alternativ till äktenskap.
***
The 20th century is sometimes said to be the century of the family farm. Although the countryside changed fundamentally, the farming family - consisting of husband, wife and children - is often seen as intact. However, all farms were not driven by families of the traditional type. One alternative was that two or more of the children took over the farm together, continued to live in the same household and remained unmarried. But how common were such sibling farms? How did they work and what were the motives behind the siblings' choice to live together?
Based on household analyzes, government reports and interviews, historian Martin Dackling in Instead of marriage sketches the history of the sibling farms. He shows that they were neither unusual nor remains of an older peasant society. From the beginning of the 19th century, it became increasingly common for brothers and sisters to take over the farm together and in the 1930s and 1940s sibling farms were a common feature of Swedish countryside. However, after 1950 they became increasingly unusual. The book discusses why the sibling farms arose and Dackling points to cultural, social and economic explanations. An important circumstance was also that most of the siblings remained unmarried. Love relations were not missing, but marriage was difficult to combine with siblings living in the same household. Love relations and sibling relations were in a complicated correlation with each other, and on many farms, living with siblings became an alternative to marriage.
Detaljerad information
War Remains is an interdisciplinary anthology dealing with the mediations and sense-making narratives of war deaths and suffering in the era of the world wars. In the first half of the 20th century, more than 120 million people died an untimely or violent death – on the battlefield, in concentration camps, through fierce air strikes or as casualties of the many epidemics and hardships that followed on the heels of war. The experiences and narratives of war that flowed through different media of the time were often focused on the emotional, the personal, the everyday, and the subjective. The horrifying experiences of mass death lingered on in cultural narratives for years, repeating, reinforcing, and renegotiating people’s beliefs about war and suffering.
The authors apply perspectives from a variety of scholarly fields such as history, media history, human rights studies, journalism, film studies, comparative literature, publishing studies, and rhetoric. Focusing on the period between the 1910s and 1970s, they show how literary fiction, newspapers, radio, film, comic books, and weekly magazines communicated the realities of war and turned the trauma into something that could be situated within the conventions of public display.
The book consists of an introduction by the editors, seven individual cases by different authors, and the editors’ postscript. In the introduction chapter by Cronqvist and Sturfelt, the book is placed within the research fields of the cultural history of war and sensing and mediating war. These discussions lead up to an argument for a new and innovative way of studying the subject by bridging the gap between historical studies on memory and media studies of memory, and instead apply an interdisciplinary perspective of a media history of war remains. This approach insists on the importance of media forms and historical context for remembering and sensing war.
The following seven individual chapters draw on a diverse range of sources and empirical examples to offer a comparison of different forms and expressions of media over an extended period. In chapter 2, Qvarnström analyses the First World War novels by the Swedish author Anna Lenah Elgström and discusses fiction as media. In chapter 3, Sturfelt analyses Save the Children’s humanitarian reporting and the visual discourses on starving children in the interwar period. Chapter 4 by Skoog examines the BBC radio correspondent Audrey Russell reporting and remembering the Second World War. In chapter 5, Bergström analyses media strategies and films by the Swedish European Aid in the late 1940s. In chapter 6, Cronqvist deals with memory, mediation, and decentring in John Hersey’s ‘Hiroshima’ from 1946. Chapter 7 by Kärrholm analyses motifs, paratexts, and other framing devices in EC’s Cold War comics. Finally, in chapter 8, Saarenmaa examines the circulation of Nazi imagery and generational layers of cultural remembrance in men’s magazines in the 1960s and 1970s.
In the postscript, the editors Cronqvist and Sturfelt summarize the core arguments of the book: the significance of war representations alongside media forms, the importance of the visual, the value of shifting temporal and spatial foci, the highlighting of gendered aspects of war remains, and the intractable focus on the remembering and grieving survivor. They then suggest some possible directions for future research within the field and end up emphasizing the value of a media history of war remains for understanding both past and present conflicts.
***
War Remains är en tvärvetenskaplig antologi om mediering av och meningsbärande berättelser om massdöd och lidande under världskrigseran. Under första hälften av 1900-talet dog mer än 120 miljoner människor en förtidig eller våldsam död på slagfält, i koncentrationsläger, i flygbombsattacker eller som offer för de många epidemier och andra svårigheter som följde i krigets spår. Flödet av krigserfarenheter och krigsberättelser i tidens olika medier fokuserade ofta på det emotionella, det personliga, det vardagliga och det subjektiva. De fruktansvärda erfarenheterna av krigets massdöd dröjde kvar i de kulturella narrativen under lång tid efteråt och upprepade, förstärkte och omförhandlade människors föreställningar om krig och lidande.
Bokens författare hämtar perspektiv från en mängd olika forskningsfält såsom historia, mediehistoria, mänskliga rättighetsstudier, journalistik, filmvetenskap, litteraturvetenskap, förlagskunskap och retorik. Med fokus på perioden från 1910-talet till 1970-talet visar de hur fiktion, dagspress, radio, film, serier och veckotidningar kommunicerade krigets verklighet och omvandlade dess trauman till konventioner som publiken kunde acceptera.
Detaljerad information
Riksäpplet: Arkeologiska perspektiv på ett bortglömt regalskepp handlar om kulturarvsprocesser inom svensk marinarkeologi. Men boken handlar också om ett skeppsvrak som hamnat en hårsmån utanför den stora vedertagna sjökrigshistoriska berättelsen: regalskeppet Riksäpplet.
Den 5 juni 1676 slet sig Riksäpplet från förtöjningarna vid Dalarö skans. Skrovet högg i en klippa och sjönk. Förlisningen kom att betraktas som både snöplig och pinsam och har i efterhand kommit att förtigas i historieböckerna. Klippan bär idag namnet Äpplet och vraket har kommit att bli en integrerad och självklar del av landskapet. Som en konsekvens av detta har vraket inte kunnat påträffas och dokumenteras under de sensationella former som gällt för andra välkända skeppsvrak trots att de förlist på mer otillgängliga platser.
I boken jämförs hanteringen av Riksäpplets vrak med de mer välkända regalskeppen Kronan och Svärdet, vilka gick under i strid fem dagar före Riksäpplets förlisning. Utifrån jämförelsen diskuterar Eriksson motiv och drivkrafter som legat till grund för studiet av vrak efter svenska örlogsfartyg från stormaktstiden. Riksäpplet har inte kunnat erövra någon framträdande roll i den romantiserande historieskrivning som lyfter fram nationens hjältar och deras stordåd. Boken första hälft syftar till att synliggöra de mekanismer och drivkrafter som ligger bakom att Riksäpplet prioriterats bort till förmån för undersökningar av andra vrak.
Bokens andra hälft ägnas åt att fokusera på ett nytt, mer renodlat arkeologiskt perspektiv på skeppet som materiell kultur. Erikssons utgångspunkt är ett till resurserna tämligen begränsat arkeologiskt fältarbete på vrakplatsen som ändå har genererat stora resultat. Han kombinerar detta med en genomgång av de föremål som genom åren har bärgats från vraket och som finns arkiverade i olika museimagasin och hos privata samlare. Tillsammans med bevarad skriftlig korrespondens kring skeppets byggande väcks nya insikter om 1600-talets skeppsbyggeri och hur detta kunde påverkas av den globala politiska maktbalansen över världshaven. Satt i en sådan kontext har Riksäpplet stor potential att visa hur stormaktens militärallianser materialiserades genom skeppens arkitektur.
Detaljerad information
Naturvetarna, ingenjörerna och valfrihetens samhälle handlar om styrning av framförallt barn och ungdomar i Sverige till att välja naturvetenskap och teknik som utbildning, yrke och identitet mellan åren 1950–2000. Ämnesmässigt befinner sig texten i en tvärvetenskaplig forskningstradition där perspektiv från vetenskapshistoria och utbildningshistoria används tillsammans med teoretisk inspiration från fältet governmentality studies.
I boken beskrivs inledningsvis framväxten av en ny samhällelig problembild i Sverige och övriga västvärlden under tidig efterkrigstid, nämligen bristen på ingenjörer och naturvetare. Den period som sträckte sig från andra världskriget krigets utbrott till 1950-?talets mitt hade sett en ny värdering av vetenskaplig forskning och tillämpning, både från de militära och civila delarna av samhället. I samband med återuppbyggnaden av Europa och den pågående Marshallhjälpen sammankopplades teknik och naturvetenskap alltmer med ökad industriell produktivitet men också med ekonomisk tillväxt.
Ovanstående utveckling ledde under 1960-?talet till att rekryteringspolitiska målsättningar uttalades allt starkare. I slutet av decenniet blev det uppenbart att viljan att höja antalet studerande i teknik och naturvetenskap kom att kollidera med andra utbildningspolitiska ambitioner, framförallt den om individens rätt till ett fritt val av utbildning. I försöken att på samma gång respektera detta självbestämmande och samtidigt skapa fler studerande inom de ovan nämnda disciplinerna växte strategier fram i formen av ett slags ”positiv maktutövning” – vad som också kallas liberalt styre – där den bärande idén var att förmå elever att söka sig till naturvetenskap och teknik av sin egen fria vilja.
Boken ger fortsättningsvis prov på hur denna strategi att styra genom individens autonomi frambringade en rad olika specifika påverkanssåtgärder från 1970-?talet och framåt. Bland dessa återfinns förändrade kursplaner och läromedel, men också insatser utanför den traditionella läromiljön, såsom kringresande vetenskapsshower, reklamkampanjer och uppförandet av teknik-? och vetenskapscentra. Vad som också framträder i boken är rekryteringspolitikens bredd. Många aktörer i samhället verkade för fler naturvetare och ingenjörer – inte endast på myndighetsnivå utan även inom näringsliv och bland enskilda intresseorganisationer.
Naturvetarna, ingenjörerna och valfrihetens samhälle ger inga svar inte på hur fler ungdomar skall förmås bli intresserade av naturvetenskap och teknik. Snarare handlar boken om hur den frågan besvarats av andra och vilka konsekvenser detta har fått för uppkomsten av nya maktrelationer mellan samhälle och individ, men också för de naturvetenskapliga och tekniska utbildningarnas positioner i samtiden.
Detaljerad information
A critical edition, with English translation and notes, of chapters 27–60 of the Semeioseis gnomikai (“Sententious notes”), a collection of 120 essays by the Byzantine statesman and scholar Theodore Metochites (1270–1332).
The edition is based on three manuscripts, which are briefly presented in the introduction. P (Par. gr. 2003, Paris) and M (Marc. gr. 532, Venice) were both written in the early fourteenth century; E (Scor. gr. 248, Escorial) is a sixteenth-century copy of M.
After the edition, with accompanying English translation and notes, the book is concluded with a bibliography and three indexes: of quoted passages, Greek words, and Greek names.
Several of the essays in this volume contain laments on the reduced state of the Eastern Roman Empire (Byzantium), and on the vicissitudes of human life and fortune. A group of short essays describe the pleasure of beholding Creation and one of the longest discusses the pros and cons of having been born, i.e. of life.
Detaljerad information
The study of affect has become a dynamic field spanning a range of disciplines from psychology over neuroscience to philosophy and cultural studies. Little attention however has been payed to material culture. This book presents an innovative set of ethnographies of the affective relations between people and things. It tackles the sensual experiences of materiality, through taste, sounds, smells and touch that are hard to verbalize or represent in images.
Evocative situations are detailed, like for instance the packing of a suitcase at the splitting of a marriage; how people in the besieged Sarajevo were both helped and humiliated by the aid received from abroad; how the parting of objects after the parents’ death may result in siblings never talking to one another again. These ethnographies from Scandinavia, the Balkans and the US, focus on what affects do in everyday life rather than what they are. The volume is also provided with chapters that put the studies of affects in ethnology and anthropology in a wider scholarly frame and discuss theories and methods applied in the book.
Sensitive Objects in the first place addresses scholars and students in Ethnology, Anthropology, Sociology and Cultural Studies, as well as other readers interested in affects and emotions, material culture, tourism, innovations, and post-socialism.
***
I dagens forskning har det uppstått ett dynamiskt fält där så vitt skilda vetenskaper som filosofi och neurovetenskap, psykologi och filmvetenskap börjat föra dialoger med varandra. Det handlar då om affekters inverkan på liv och handling. Mycket av den forskningen har än så länge rört sig på ett principiellt plan. Med den här boken ger sig etnologer och antropologer i kast med det konkreta – tingen och de olika affektiva kopplingar som uppstår mellan människor och den omgivande materiella kulturen. Mängder av kunskap förmedlas via sinnena – smaken, ljuden, lukten och beröringen som är svåra att verbalisera eller förmedla via bilder eller symboler.
I Sensitive Objects finns förtätade etnografiska beskrivningar av situationer som t ex hur den kappsäck som en uppriven hustru, en deporterad, – eller varför inte en vanlig resenär – packas full av såväl hopp som förtvivlan; hur ett arvskifte ger ting från föräldrahemmet ett affektionsvärde som kan få syskon och efterlevande att kapa alla band och hellre gå till domstol än börja samtala; eller hur de belägrade invånarna i staden Sarajevo under kriget fick paket med mat och förnödenheter som inte bara lindrade utsattheten utan också ökade känslan av förnedring och vanmakt. I dessa och ytterligare typfall analyseras användbarheten av ett affektivt perspektiv vid förståelsen av relationen mellan människor och tingen omkring dem. Etnografin i boken tar läsaren med till olika delar av Skandinavien, till ett oroligt Balkan och en resa genom södra USA. I tre av bidragen diskuteras också hur affektstudier kan komma till praktisk användning i tillämpade innovationsstudier. Boken inleds med en utförlig diskussion där de affektiva perspektiven sätts in i en etnologisk och antropologisk kontext. Särskilt utrymme ägnas här de metodologiska och teoretiska utmaningar som detta öppnar för.
Den här boken är visserligen ett pionjärarbete i sitt slag inom de nämnda disciplinerna, men vänder sig också till forskare och studenter inom sociologi, kultur- och turismstudier, och naturligtvis till en bredare läsekrets med intresse för studiet av känslor, musik, materiell kultur, innovationer och postsocialism.
Detaljerad information
Samkönad kärlek var fram till 1944 förbjuden enligt lag och i kulturen var den tabuerad längre än så, men den har ändå alltid funnits där. Förbudet skapade spänningar som konsten och litteraturen kunde spela med. Berättelser om det förbjudna visar detta genom välkända författare som Agnes von Krusenstjerna, Maria Sandel, Karin Boye och Frida Stéenhoff, liksom mindre kända som Gertrud Almqvist, Margareta Suber, Lydia Wahlström och pseudonymen Elsa Gille. Boken undersöker skönlitterära berättelser om kvinnors kärlek till kvinnor och de föreställningar om det förbjudna som finns i dem. Vilka strategier använde författarna för att komma runt yttrandeförbudet? Finns det några utopier om hur allt skulle kunna ordnas på ett annat och bättre sätt? Och hur förhåller sig litteraturen till andra teorier i tiden om samkönad kärlek?
Berättelser om det förbjudna. Begär mellan kvinnor i svensk litteratur 1900–1935 är en fristående fortsättning på Kärlekshistoria. Begär mellan kvinnor i 1800-talets litteratur (2008). Tillsammans spänner böckerna över 100 år av svensk litteraturhistoria och utgör därmed den hittills mest omfattande studie på området som finns i Sverige och Norden.
Eva Borgström är docent i litteraturvetenskap och lektor vid Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet. Tidigare har hon bland annat arbetat på Nationella sekretariatet för genusforskning och Institutionen för genusvetenskap.
Detaljerad information
Vanliga uppfattningar i diskussioner om kvinnornas roll under medeltiden är att de utgjorde ”brickor i männens politiska spel” eller att de i första hand verkade som förmedlare av makt. I denna antologi studeras dock maktens olika uttrycksformer genom att fokus förflyttas från politisk och ekonomisk maktutövning kontrollerad av män till ett interaktionistiskt synsätt baserat på samspelet och kommunikationen mellan könen. Genom att se på genus som ett totalt socialt fenomen omfattande det medeltida samhällets alla sfärer öppnas möjligheter att undersöka hur makten verkade på olika nivåer inom samhällsstrukturen. Makten betraktas därmed varken som utgående från ett centrum eller helt dominerad av ett kön.
I boken diskuterar forskare tillhörande olika discipliner såsom historia, konstvetenskap och litteraturvetenskap hur samverkan mellan könen tog sig uttryck inom kulturen, rättssamhället och den sociala organisationen. Bidragen behandlar inte bara Norden utan även hur könskonstruktioner påverkades och förändrades genom inflytande från samtida kulturella, juridiska och ideologiska strömningar i Europa.
Detaljerad information
