Part of
ISSN: 2002-2131 Kriterium (Online)
I denna antologi skriver åtta etnologer utifrån ett kulturvetenskapligt perspektiv om människors varierade och komplexa relationer till andra arter. Bidragen är tydligt vinklade mot vilda djur, alltså sådana som sällan ingår i det egna hushållet eller rör sig i vår omedelbara närhet. Med utgångspunkt i pågående forskning diskuterar författarna teman som konflikter och glädjeämnen i fågelskådarvärlden, karismatiska djur i olika utställningskontexter, barns rädslor, morbida djurskämt och levande djurs rituella omvandling till ätbart kött. Texterna spänner från det innerliga, komiska och gulliga till död och existentiell utsatthet. Boken inleds med att redaktörerna presenterar en översikt av hur djur har framställts, uppmärksammats och studerats inom humanistisk forskning. Därefter följer artiklarna. Här följer Elin Lundquist på plats bevakningen av den fågeljakt som årligen äger rum på Malta, utifrån de ”affektiva logiker” som motiverar fågelskådare att bege sig dit. Mattias Frihammar skriver om hur ett vildmarkgalleri låter såväl levande som monterade djur bli utgångspunkt för hanterandet av frågor om lokal identitet. Lars Kaijser visar i sin undersökning av offentliga akvarier hur kunskap om hajar gestaltas och hur dessa iscensättningar samtidigt ofta rymmer ambivalenta och motstridiga drag. Sverker Hyltén-Cavallius riktar blicken mot förevisandet av utdöda djur på naturhistoriska museer, med ett särskilt fokus på hur själva dödsögonblicken skildras. Susanne Nylund Skog undersöker fågelskådares berättelser som uttryck för ett samlande och visar på de olika statusmarkeringar som detta samlande rymmer. Simon Ekström skriver om hur skämtteckningar föreställande humrar tangerar både djurrättsfrågor och mänsklig ångest. Helena Hörnfeldt uppehåller sig kring hur olika djurrädslor många gånger kan spåras till den diffusa gränsdragningen mellan människa och djur. Michelle Zethson undersöker hur slakt och tillredning av döda djur resulterar i ett "köttblivande" avsett för mänsklig konsumtion. Antologin avslutas med en kommenterande epilog från redaktörerna.
***
In this volume of studies, Animal: Moments of Affect, Moments of Pain, eight ethnologists apply a cultural perspective to people’s varied and complex relationships with other species. The contributions focus on wild animals, that is, those that are rarely found in the authors’ immediate vicinity. Based on ongoing research, the articles discuss themes such as conflicts and joys in the birdwatching world, charismatic animals in various exhibition contexts, children’s fears, morbid animal jokes and the ritual transformation of living animals into edible meat. The texts range from the tender, comical and cute to death and existential vulnerability. The book begins with the editors presenting an overview of how animals have been produced, noticed and studied in a mostly Nordic humanistic research context. Then the articles follow. Based on the idea of affective logic, Elin Lundquist follows the on-site monitoring of the bird hunting that takes place annually in Malta. Mattias Frihammar uses observations at a wilderness gallery with taxidermied animals to reflect on local identity. Lars Kaijser examines the ambivalent and conflicted portrayal of sharks in public aquariums. Sverker Hyltén-Cavallius writes about the death of extinct animals and how this is displayed in natural history museums. Susanne Nylund Skog examines birdwatchers’ stories as an expression of collecting and as a way of manifesting status. With lobster cartoons as a starting point, Simon Ekström shows how these depict both animal rights issues and human anxiety. Helena Hörnfeldt investigates animal fear and the diffuse boundary between humans and animals. Proceeding from different depictions of slaughter and the preparation of meat, Michelle Zethson problematizes how some animals are made edible. The volume ends with an epilogue by the editors commenting on the findings.
Detaljerad information
ISSN: 2002-2131 Kriterium (Online)
I mellankrigstidens Sverige fungerade den psykiatriska diagnosen psykopati som ett kontroversiellt men kraftfullt verktyg för hantering av människor som inte lyckades leva upp till tidens medborgerliga ideal. Diagnosen byggde på föreställningar om ett brett spektrum av biologiskt grundade störningar i gränslandet mellan normalitet och egentlig sinnessjukdom. Störningarna antogs ta sig uttryck i exempelvis homosexualitet, hysteriska anfall, känslokyla, mytomani eller koncentrationssvårigheter.
En annan kontroversiell diagnos var paranoia querulans eller kverulansparanoia, en sjukdom som kopplades till framväxten av den moderna rättsstaten, och vars främsta uttryck antogs vara ett omåttligt klagande över oförrätter. Här handlade det alltså snarare om ett överdrivet utnyttjande av ens medborgerliga rättigheter. Ett särskilt dilemma var att det slags beteende som vanligtvis låg till grund för diagnos och påföljande tvångsintagning på sinnessjukhus, nämligen idogt brevskrivande till myndigheter, också var det som krävdes för att ta sig ut.
I De samhällsbesvärliga undersöker idéhistorikern Annika Berg hur patienter beskrivna som psykopater eller kverulanter kunde förhandla om utskrivning med läkare och myndigheter i 1930- och 40-talens Sverige. Det här var en tid då den psykiatriska vården byggdes ut kraftigt till följd av ett upplevt behov, men också skapades om till en mindre sluten apparat med möjligheter till försöksutskrivning och öppnare vårdformer. Det var också en tid då psykiatrin angreps från olika håll, och anklagades för att spärra in folk på lösa grunder, med hjälp av flexibla gränsdiagnoser som psykopati eller kverulansparanoia. Mot bakgrund av detta, hur gick hanteringen av psykopater och kverulanter ihop med tidens tankar om medborgerliga fri- och rättigheter och den faktiskt utvidgade demokratin? Hur betraktade patienterna sig själva? Och hur påverkades förhandlingarna i enskilda fall av föreställningar om exempelvis klass, kön och sexualitet?
***
In inter-war Sweden, the psychiatric diagnosis of psychopathy served as a controversial but powerful tool for the management of people who failed to live up to contemporary civic ideals. The diagnosis was based on theories of a broad spectrum of biologically-based disorders in the borderland between normality and actual mental illness. The disturbances were assumed to manifest themselves as, for example, homosexuality, hysterical attacks, emotional coldness, mythomania, or restlessness.
Another controversial diagnosis was paranoia querulans or querulous paranoia, a disease that was linked to the emergence of the modern state and its rule of law, and thought to manifest itself mainly in hyperbolic complaints against supposed wrongdoings. Thus, the disorder implicated an excessive use of one's civil rights. A particular dilemma related to this disease was that the kind of behaviour that had usually led to the diagnosis and subsequent psychiatric confinement, namely a ardent manner of writing letters to public authorities, was precisely what was required for discharge.
In De samhällsbesvärliga (The Social Troublemakers), historian of science and ideas Annika Berg examines how patients described as psychopaths or querulants could negotiate for discharge with doctors and authorities in 1930s and 40s Sweden. This was a period in time when the system of psychiatric care in Sweden was greatly expanded in answer to a perceived shortage, but was also transformed into a somewhat more open apparatus with possibilities to apply for preliminary discharge and other forms of outpatient solutions. It was also a time when psychiatry was under attack from different quarters, and psychiatrists were accused of using flexible diagnoses such as psychopathy to confine people wrongly. Against this backdrop, how did the management of psychopaths and querulants fit with contemporary ideals of citizenship and democracy? How did the patients view themselves? And how were negotiations in individual cases affected by notions of, for example, class, gender and sexuality?
Detaljerad information
ISSN: 2002-2131 Kriterium (Online)
This volume contains a critical edition, with an English translation and notes, of 20 chapters of the Semeioseis gnomikai ("Sententious notes") of the Byzantine statesman Theodore Metochites (1270-1332).
The introduction gives an extensive, partly new, description and assessment of the manuscripts as physical objects and in their relationship to each other. The manuscripts discussed, and used in the edition, are the Par. gr. 2003 (P) and Marc. gr. 532 (M), both of the fourteenth century, and, wherever M is illegible, the Scor. gr. 248 (E), a sixteenth-century copy of M. In the edition, the reading of P (including the corrections by the main copyist, Michael Klostomalles, as well as a manus secunda) is generally adopted as the authoritative text.
The volume concludes with a bibliography, an index of passages, and an index of names.
The discussion in the essays touches upon several subjects, more or less related to each other. Among these are the ignorance of man and the difficulty to know anything, and the moral side of seeking an active life as opposed to "living hidden".
***
Denna volym innehåller en kritisk edition, en engelsk översättning och kommentarer till 20 essäer av den bysantinske statsmannen Theodoros Metochites (1270-1332).
Inledningen ger en omfattande, delvis ny analys av handskrifterna (Parisinus gr. 2003, Marcianus gr. 532 och Scorialensis gr. 248), och boken avslutas med en bibliografi och indices.
I essäerna diskuterar Metochites en mångfald av teman som mer eller mindre verkar hänga ihop och bilda en helhet. Bland dessa kan nämnas människans okunnighet och moralen i ett aktivt liv i stället för att "leva i det fördolda".
Utgivaren: Staffan Wahlgren (f. 1965) är professor i klassisk filologi vid Norges Teknisk-Naturvitenskapelige Universitet i Trondheim. Han har i sin forskning speciellt intresserat sig för det grekiska skriftspråkets dynamik i antiken och Bysans liksom för editionsfilologi och Digital Humanities.
Detaljerad information
ISSN: 2002-2131 Kriterium (Online)
In the anthology Didactic classroom studies. A potential research direction didactic classroom studies are characterized and discussed in relation to, on the one hand, didactics and, on the other hand, classroom studies. It is argued that classroom studies has particular potential for realizing the ambitions that constitute didactics in empirical studies – to simultaneously focus processes of teaching and learning as well as the content of these processes and how they interact, and at the same time emphasize that teaching and learning as classroom work is intentional and flows towards specific goals. Classroom studies are not limited to pay (empirical) attention to the student, teacher or content, but have the capacity to focus on how these aspects interact and depend on each other. The research is delimited in contextual and situational terms of teaching-learning wholes, rather than primarily in terms of components (e.g., student, teacher or content). This translates to that classroom studies can capture and examine teaching and learning processes including their dependence of specific contexts in which they are conducted.
The potential that lies in the work of classroom studies for didactics is attended to and described in more detail than previous research has done along with a set of example studies, which is a significant contribution of the anthology as a whole. The book gives examples of eight different classroom studies that focus different content areas with varied but related theoretical perspectives and specific methodological approaches. Through these concrete examples, as described and discussed in relation to each other in two concluding commentary chapter, the didactic value of the studies is made visible and didactic classroom studies are described as constituting ‘a potential research direction’. Through a detailed analysis of the chapters with empirical studies – in terms of their research questions and knowledge interests, research contexts, theoretical and analytical perspectives, specific empirical designs and didactical consequences – a number of issues are identified that could be addressed and further developed. In this way, the volume contributes not only to identifying didactic classroom studies as a potentially central research focus in educational science but also outlines a further direction for this research.
***
I antologin Didaktiska klassrumsstudier. En potentiell forskningsriktning karaktäriseras och diskuteras didaktiska klassrumsstudier med avseende på å ena sidan didaktik och å andra sidan klassrumsstudier. Det hävdas att klassrumsstudier har särskild potential när det gäller att realisera de ambitioner som är didaktikens grund i empiriska studier – att samtidigt fokusera processer för undervisning och lärande samt innehållet i dessa processer och hur de interagerar samtidigt som det betonas att undervisning och inlärning som klassrumsarbete är avsiktligt och rör sig i riktning mot specifika mål. Klassrumsstudier är inte begränsade till att ha (empirisk) uppmärksamhet på studenten, läraren eller innehållet, utan kan fokusera hur dessa aspekter interagerar och är beroende av varandra. Forskningen är avgränsad kontextuellt och situationellt inom ramen för undervisningshelheter, snarare än utifrån enskilda variabler eller delar (t.ex. elev, lärare eller innehåll). Det betyder att klassrumsstudier kan fånga och undersöka undervisnings- och lärandeprocesser inklusive deras beroende av de specifika sammanhang där de utförs.
Den potential som ligger i arbetet med klassrumsstudier för didaktik studeras och beskrivs i detta arbete mer i detalj än vad tidigare forskning har gjort, och redovisas tillsammans med en rad exempelstudier, vilket också är ett viktigt bidrag från antologin som helhet. I boken redovisas åtta olika klassrumsstudier som fokuserar på olika innehållsområden med olika men relaterade teoretiska perspektiv och specifika metoder. Genom dessa konkreta exempel, som beskrivs och diskuteras i förhållande till varandra i två sammanfattande kommenterande kapitel, görs det didaktiska värdet av studierna synligt och didaktiska klassrumsstudier beskrivs som ”en potentiell forskningsriktning”. Genom en detaljerad analys av kapitlen med empiriska studier - vad gäller deras forskningsfrågor och kunskapsintressen, forskningssammanhang, teoretiska och analytiska perspektiv, specifika empiriska mönster och didaktiska konsekvenser - identifieras ett antal problem som kan hanteras och vidareutvecklas. På så sätt bidrar volymen inte bara till att identifiera didaktiska klassrumsstudier som ett potentiellt centralt forskningsfokus inom didaktik, utan också till en förnyande inriktning för denna forskning.
Detaljerad information
ISSN: 2002-2131 Kriterium (Online)
Esaias Tegnérs (1782–1846) författarskap bildade länge centrum i den svenska kanon, och ansågs enligt utländska bedömare utgöra Sveriges främsta bidrag till världslitteraturen. På så vis har det haft stor betydelse för såväl den inhemska som den utländska föreställningen om svensk kultur. Funktionen som enande nationalsymbol har Tegnér sedan länge förlorat, även om många fortfarande håller honom högt som poet. Parallellt med detta har hans texter i allt lägre grad kommit att intressera litteraturvetenskapen. Men en situation ”efter Tegnér”, i vilken hans närvaro i kulturen inte är lika självklar, kan istället innebära att nya infallsvinklar friläggs och att intressanta sidor av hans texter kan träda fram på nytt. I detta syfte har sex yngre forskare i Lund valt att närma sig Tegnér utifrån sina egna forskningsintressen. I antologins första del ges litteraturhistoriska perspektiv på Tegnérs relation till 1700-talet och till den romantiska rörelsen, och hans erotiska diktning undersöks utifrån ett genreperspektiv. I den andra delen friläggs ett retoriskt mönster som kommer till uttryck genom cirkelformens skilda figurer, och Tegnérs verskonst beskrivs i ljuset av kognitiva och semiotiska teorier. I den avslutande diskuteras bilder av Tegnér som en gestalt på gränsen mellan fiktion och biografi, och hur hans dikter fungerat som råmaterial för poeter från 1900- och 2000-talet.
***
Esaias Tegnér (1782–1846) was for a long time considered not only Sweden’s foremost poet but also a national symbol, an author who defined the characteristics of Swedish culture. Tegnér’s status as the national poet has long since dwindled, and along with it, the attention paid to his work by literary scholars. This volume sets out to prove that the last of these developments should not necessarily flow from the first. Writing in a situation when Tegnér’s presence in Swedish culture is much less marked, six younger scholars approach the poems of Tegnér from the angle of their individual research interests to offer fresh readings of one of the most studied oeuvres in Swedish literature. The articles in the first part treat Tegnér’s relation to 18th century forms of public poetry, his erotic poems and the question of manuscript culture. In the second part, the central patterns of his poetry in the context of romantic metaphysics are reexamined, as well as his metrical art, in the light of cognitive and semiotic theories. The third part concerns aspects of the Tegnér tradition in Swedish culture: his role as a character in fictional and biographical representations, and the use of his work as raw material by 20th and 21h century poets. Together, the articles demonstrate the lasting interest of Tegnér’s works and the need to revisit them from new angles.
Detaljerad information
ISSN: 2002-2131 Kriterium (Online)
Tsangnyön Herukas sånger innehåller en komplett översättning av den tibetanske yogin Tsangnyön Herukas (1452–1507) religiösa poesi, samt en kort översikt över denna poesi skriven av en lärjunge till Tsangnyön. Dessa bägge texter sammanställdes och trycktes år 1508 av en grupp lärjungar som ville uttrycka sin vördnad inför sin framlidne mästare genom att göra hans insikter tillgängliga för eftervärlden. Vid sidan av dessa översättningar innehåller boken en utförlig inledning, ett appendix om den tibetanska buddhismen, en omfattande ordlista med förklaringar av de ord och termer som förekommer i sångerna, samt en genomgripande notapparat och bibliografi.
Eftersom sångerna fram till nu endast har funnits bevarade i gamla tibetanska blocktryck är denna svenska översättning unik.
I dag är Tsangnyön framför allt känd för att ha sammanställt och tryckt Milarepas (1040–1123) livshistoria och sångsamling. Dessa bägge verk tillhör världslitteraturens klassiker och har översatts till en mängd olika språk. Tsangnyön är således en av Tibets främsta författare och diktare. Tsangnyön är också känd för att ha varit en av Tibets mest välkända ”heliga dårar”. I likhet med några andra färgstarka mästare av detta slag utmanade han makthavare och lärda munkar genom sitt egendomliga och till synes galna uppförande.
Tsangnyöns livshistoria och sånger kom efter hand att glömmas bort och har förblivit okända för de flesta, även för tibetaner. Sångerna ger oss en unik inblick i de kringvandrande yogiernas liv, lära och budskap. Vid sidan av detta ger de oss en bild av Tibet innan Dalai lamorna började styra landet på 1600-talet. De har dessutom ett allmänmänskligt budskap som gör dem tidlösa och aktuella.
***
The core of the book is a complete annotated translation of the collected ‘religious poetry’ (Tibetan: mgur) of the Tibetan yogin Tsangnyön Heruka (gTsang smyon Heruka, 1452–1507). The book also contains a translation of a short ‘catalogue’ (dkar chag) of Tsangnyön’s poetry/songs. These two texts were compiled and printed in 1508 by a group of disciples who wanted to express their devotion to their recently deceased master, and make his insights available for others. The Songs of Tsangnyön Heruka begins with an extensive scholarly introduction to Tsangnyön and his songs, providing the reader with a context to the translations. Following the two translated texts, is an appendix introducing Tibetan Buddhism to the general reader, then comes a glossary explaining some of the key terms used in the songs, and finally some back matters, i.e. end notes and bibliographies.
Nowadays, Tsangnyön Heruka is mainly known for having written and printed the ‘life story’ (rnam thar) and ‘song collection’ (mgur ’bum) of the famous poet-saint Milarepa (1040–1123). However, Tsangnyön is not only one of Tibet’s foremost authors and poets, he is also one of the best known ‘holy madmen’ (smyon pa) of Tibet. These colourful figures challenged powerful leaders and monks with their peculiar and seemingly crazy ways.
In sharp contrast to Milarepa’s life story and songs, Tsangnyön’s were gradually forgotten. Tsangnyön’s songs provide us with a fascinating and direct insight into the lifestyle, teachings, and message of the wandering yogins. Moreover, they give us an idea of how it was in Tibet before the Fifth Dalai Lama came to power in the mid-17th century. However, the songs have a direct, down-to-earth, and human message, making them timeless and relevant also for people living in another time and culture.
These songs have never been translated to any language, and they have never been studied thoroughly before.
Detaljerad information
ISSN: 2002-2131 Kriterium (Online)
De allra flesta har erfarenhet av att städa. Vissa städar som yrke, de flesta städar sitt hem, åt sina gamla föräldrar eller andra släktingar. Att ha ett städat hem är förknippat med både respektabilitet och status. Utförandet av själva sysslan – vare sig det gäller att ta hand om andras eller sin egen smuts – har däremot påfallande låg status, vilket tenderar att smitta personen som måste befatta sig med den. På så sätt genomsyras städning av makthierarkier kodade av bland annat genus, klass, sexualitet och ras.
Trots att städning aktiverar en rad politiskt och existentiellt brännbara frågor är den märkligt frånvarande inom forskningen, något som denna bok vill råda bot på. Utgångspunkten är antropologisk och materialet består av intervjuer med människor i samtidens Sverige om deras städvanor och upplevelser av att hålla rent omkring sig. Boken kretsar kring frågor om städning som kulturell symbol, kroppslig praktik, temporalitet och uttryck för omsorg om det förfallna. Genom att undersöka vad städning betyder i människors liv - hur den upplevs, organiseras och fördelas i vardagen – diskuteras hur det kommer sig att en så central del av våra liv som det materiella omsorgsarbetet är så lågt värderat i samhället.
***
Cleaning is central to all societies. It is an experience shared by almost everyone. A clean home is related to both respectability and status. The mere execution of the deed – whether it concerns taking care of other peoples’ dirt or ones’ own – ranks, however, strikingly low, contaminating everyone who has to perform it. Therefore, cleaning is permeated by hierarchies of for instance gender, class, sexuality and race.
Even though cleaning activates several existential and politically burning questions, it is surprisingly non-existing in research. The point of departure for this study is anthropological, and the material is a number of interviews with Swedes of today about their habits and experiences of cleaning. In focus are questions of cleaning as a cultural symbol, a bodily practice, temporality, and as an expression of taking care of decay. By investigating the meaning of what cleaning means to people – how it is experienced, organized, and distributed in everyday life – I want to discuss how such a central part of our existence is regarded as something that lacks value.
Detaljerad information
ISSN: 2002-2131 Kriterium (Online)
1900-talet sägs ibland vara familjejordbrukets århundrade. Trots att landsbygden förändrades i grunden framställs ofta själva bondefamiljen – bestående av man, hustru och barn – som intakt. Alla jordbruk drevs dock inte av familjer av den traditionella sorten. Ett alternativ var att två eller flera av barnen tillsammans övertog gården, fortsatte bo ihop och förblev ogifta. Men hur vanliga var sådana syskonjordbruk? Hur fungerade de och vilka var motiven bakom syskonens levnadsval?
Med hjälp av hushållsanalyser, statliga utredningar och intervjuer tecknar historikern Martin Dackling i Istället för äktenskap för första gången historien om syskonjordbruken. Han visar att de varken var ovanliga eller utgjorde kvarlevor från ett äldre bondesamhälle. Från att tidigare knappt ha existerat blev det från slutet av 1800-talet allt vanligare att bröder och systrar drev gårdar ihop och under 1930- och 1940-talet var de ett mycket vanligt inslag på svensk landsbygd. Efter 1950 blev de dock successivt allt ovanligare. I boken förs en diskussion om varför syskonjordbruken uppstod och Dackling pekar både på kulturella, sociala och ekonomiska delförklaringar. En viktig omständighet var också att de flesta syskonen förblev ogifta. Kärleksrelationer saknades inte, men giftermål var svårt att kombinera med flera hemmaboende syskon. Kärleks- och syskonrelationerna stod i ett komplicerat förhållande till varandra och på många gårdar blev syskonjordbruk ett alternativ till äktenskap.
***
The 20th century is sometimes said to be the century of the family farm. Although the countryside changed fundamentally, the farming family - consisting of husband, wife and children - is often seen as intact. However, all farms were not driven by families of the traditional type. One alternative was that two or more of the children took over the farm together, continued to live in the same household and remained unmarried. But how common were such sibling farms? How did they work and what were the motives behind the siblings' choice to live together?
Based on household analyzes, government reports and interviews, historian Martin Dackling in Instead of marriage sketches the history of the sibling farms. He shows that they were neither unusual nor remains of an older peasant society. From the beginning of the 19th century, it became increasingly common for brothers and sisters to take over the farm together and in the 1930s and 1940s sibling farms were a common feature of Swedish countryside. However, after 1950 they became increasingly unusual. The book discusses why the sibling farms arose and Dackling points to cultural, social and economic explanations. An important circumstance was also that most of the siblings remained unmarried. Love relations were not missing, but marriage was difficult to combine with siblings living in the same household. Love relations and sibling relations were in a complicated correlation with each other, and on many farms, living with siblings became an alternative to marriage.
Detaljerad information
ISSN: 2002-2131 Kriterium (Online)
War Remains is an interdisciplinary anthology dealing with the mediations and sense-making narratives of war deaths and suffering in the era of the world wars. In the first half of the 20th century, more than 120 million people died an untimely or violent death – on the battlefield, in concentration camps, through fierce air strikes or as casualties of the many epidemics and hardships that followed on the heels of war. The experiences and narratives of war that flowed through different media of the time were often focused on the emotional, the personal, the everyday, and the subjective. The horrifying experiences of mass death lingered on in cultural narratives for years, repeating, reinforcing, and renegotiating people’s beliefs about war and suffering.
The authors apply perspectives from a variety of scholarly fields such as history, media history, human rights studies, journalism, film studies, comparative literature, publishing studies, and rhetoric. Focusing on the period between the 1910s and 1970s, they show how literary fiction, newspapers, radio, film, comic books, and weekly magazines communicated the realities of war and turned the trauma into something that could be situated within the conventions of public display.
The book consists of an introduction by the editors, seven individual cases by different authors, and the editors’ postscript. In the introduction chapter by Cronqvist and Sturfelt, the book is placed within the research fields of the cultural history of war and sensing and mediating war. These discussions lead up to an argument for a new and innovative way of studying the subject by bridging the gap between historical studies on memory and media studies of memory, and instead apply an interdisciplinary perspective of a media history of war remains. This approach insists on the importance of media forms and historical context for remembering and sensing war.
The following seven individual chapters draw on a diverse range of sources and empirical examples to offer a comparison of different forms and expressions of media over an extended period. In chapter 2, Qvarnström analyses the First World War novels by the Swedish author Anna Lenah Elgström and discusses fiction as media. In chapter 3, Sturfelt analyses Save the Children’s humanitarian reporting and the visual discourses on starving children in the interwar period. Chapter 4 by Skoog examines the BBC radio correspondent Audrey Russell reporting and remembering the Second World War. In chapter 5, Bergström analyses media strategies and films by the Swedish European Aid in the late 1940s. In chapter 6, Cronqvist deals with memory, mediation, and decentring in John Hersey’s ‘Hiroshima’ from 1946. Chapter 7 by Kärrholm analyses motifs, paratexts, and other framing devices in EC’s Cold War comics. Finally, in chapter 8, Saarenmaa examines the circulation of Nazi imagery and generational layers of cultural remembrance in men’s magazines in the 1960s and 1970s.
In the postscript, the editors Cronqvist and Sturfelt summarize the core arguments of the book: the significance of war representations alongside media forms, the importance of the visual, the value of shifting temporal and spatial foci, the highlighting of gendered aspects of war remains, and the intractable focus on the remembering and grieving survivor.
***
War Remains är en tvärvetenskaplig antologi om mediering av och meningsbärande berättelser om massdöd och lidande under världskrigseran. Under första hälften av 1900-talet dog mer än 120 miljoner människor en förtidig eller våldsam död på slagfält, i koncentrationsläger, i flygbombsattacker eller som offer för de många epidemier och andra svårigheter som följde i krigets spår. Flödet av krigserfarenheter och krigsberättelser i tidens olika medier fokuserade ofta på det emotionella, det personliga, det vardagliga och det subjektiva. De fruktansvärda erfarenheterna av krigets massdöd dröjde kvar i de kulturella narrativen under lång tid efteråt och upprepade, förstärkte och omförhandlade människors föreställningar om krig och lidande.
Bokens författare hämtar perspektiv från en mängd olika forskningsfält såsom historia, mediehistoria, mänskliga rättighetsstudier, journalistik, filmvetenskap, litteraturvetenskap, förlagskunskap och retorik. Med fokus på perioden från 1910-talet till 1970-talet visar de hur fiktion, dagspress, radio, film, serier och veckotidningar kommunicerade krigets verklighet och omvandlade dess trauman till konventioner som publiken kunde acceptera.
Detaljerad information
ISSN: 2002-2131 Kriterium (Online)
Riksäpplet: Arkeologiska perspektiv på ett bortglömt regalskepp handlar om kulturarvsprocesser inom svensk marinarkeologi. Men boken handlar också om ett skeppsvrak som hamnat en hårsmån utanför den stora vedertagna sjökrigshistoriska berättelsen: regalskeppet Riksäpplet.
Den 5 juni 1676 slet sig Riksäpplet från förtöjningarna vid Dalarö skans. Skrovet högg i en klippa och sjönk. Förlisningen kom att betraktas som både snöplig och pinsam och har i efterhand kommit att förtigas i historieböckerna. Klippan bär idag namnet Äpplet och vraket har kommit att bli en integrerad och självklar del av landskapet. Som en konsekvens av detta har vraket inte kunnat påträffas och dokumenteras under de sensationella former som gällt för andra välkända skeppsvrak trots att de förlist på mer otillgängliga platser.
I boken jämförs hanteringen av Riksäpplets vrak med de mer välkända regalskeppen Kronan och Svärdet, vilka gick under i strid fem dagar före Riksäpplets förlisning. Utifrån jämförelsen diskuterar Eriksson motiv och drivkrafter som legat till grund för studiet av vrak efter svenska örlogsfartyg från stormaktstiden. Riksäpplet har inte kunnat erövra någon framträdande roll i den romantiserande historieskrivning som lyfter fram nationens hjältar och deras stordåd. Boken första hälft syftar till att synliggöra de mekanismer och drivkrafter som ligger bakom att Riksäpplet prioriterats bort till förmån för undersökningar av andra vrak.
Bokens andra hälft ägnas åt att fokusera på ett nytt, mer renodlat arkeologiskt perspektiv på skeppet som materiell kultur. Erikssons utgångspunkt är ett till resurserna tämligen begränsat arkeologiskt fältarbete på vrakplatsen som ändå har genererat stora resultat. Han kombinerar detta med en genomgång av de föremål som genom åren har bärgats från vraket och som finns arkiverade i olika museimagasin och hos privata samlare. Tillsammans med bevarad skriftlig korrespondens kring skeppets byggande väcks nya insikter om 1600-talets skeppsbyggeri och hur detta kunde påverkas av den globala politiska maktbalansen över världshaven. Satt i en sådan kontext har Riksäpplet stor potential att visa hur stormaktens militärallianser materialiserades genom skeppens arkitektur.
Detaljerad information
